it's happening!!!

Hjälp vad konstigt det känns. Och spännande. Hazel och Gus, på riktigt liksom. Japp, The fault in our stars / Förr eller senare exploderar jag snart på en bio nära dig! Eller snart och snart. Det dröjer nog ett tag till... Vi får hålla till godo med klipp från inspelningen så länge.

// L

vi måste sluta ses på det här sättet

Alltså inte ni och jag. Men så heter Lisa Bjärbos OCH Johanna Lindbäcks nya bok. Författarsamarbete, inte helt ovanligt nu för tiden. Även om de har egna stilar och sätt att uttrycka sig så blev det inga skarpa övergångar mellan textavsnitten, faktiskt tänkte jag inte på det överhuvudtaget.

Känslan som överväger efter läsningen: brabrabra! Sympatiserar med både Hanna och Jens och förstår verkligen och känner med båda. Att träffas ute på krogen, följa med någon hem och känna en massa galet pirr är ju en sak. Det kan vara tillräckligt den där enda gången, trots att det var hur bra som helst. Och kanske hade det blivit så för Hanna och Jens också, hon lämnade ju liksom inget nummer eller så. Men så första dagen i skolan efter jullovet, sista terminen i gymnasiet, så dyker Jens upp i Hannas klassrum. Som personlig assistent till en av Hannas klasskompisar blir han ett stående inslag resten av terminen. Men alltså, hur gör man nu? De har ju haft en natt tillsammans och nu vet de inte ens hur man pratar med varandra. Skumt?

Det hela kompliceras ytterligare av att Jens har barn. Och är nybliven singel.

Bitvis är det briljant. Alla som varit i av-/påförhållanden kommer att känna igen sig. Hell, alla som någonsin dejtat kommer att hitta bitar att stryka under i boken, "japp, precis så här är det". Min enda invändning är att det ibland blir lite för hejsansvejsan rent språkmässigt. Lite för mycket oneliners och engelska uttryck för att det ska bli ett riktigt flow i texten. Lite för mycket extra allt ibland. Det störde mig en del, men trots det sträckläste jag och tyckte mycket om.

Jag har en känsla av att ni också kommer att gilla Hanna och Jens. Ge dem en chans i all fall hörni!

// L

fjärde riket

Det börjar så oskyldigt. Blenda, ny i klassen, tvingas ihop med två andra tjejer i ett grupparbete om Hitlers väg till makten. Blenda fascineras av hur lätt det gick för Hitler att ta makten över ett helt land, trots att han bara var en liten fjant.

Men vi backar bandet lite. Klassen, och egentligen hela skolan, styrs av Hedvig, klasskamrat till Blenda. Första dagen gör Blenda ett försök att närma sig Hedvig. Vän med Hedvig = någon som räknas. Blenda blir totalnonschad. Hedvig visar med all önskvärd tydlighet att Blenda inte har vad som krävs.

Med en massa uppdämd ilska efter Hedvigs bitchiga beteende övertalar hon LSD och Penny, de två andra i gruppen, att de tre tillsammans ska försöka ta makten över klassen. Störta Hedvig. Skolan skulle bli en mycket bättre plats om det var schysta personer som bestämde.

”Såklart var Hitler ett svin”, säger Blenda med en blick på LSD:s bleka ansikte. ”Men vi ska inte ta hans idéer. Det här handlar inte om vad han sa, utan om hur han sa det. Och om en sådan tönt lyckades skapa ett helt nytt rike borde vi åtminstone lyckas ta över klassen.”

Makt berusar. Ju mer man får desto mer vill man ha. Det är lätt att man förr eller senare tappar kontrollen. Även om man har de bästa intentioner.

// L

he's back!

Magnus Nordin alltså. SOM jag har längtat. För nu är han tusan bättre än han någonsin varit. Avgrundens änglar. Vansinnigt spännande och oerhört engagerande läsning. Man skulle önska att allt är en produkt av författarens har livliga (hemska) fantasi och att sånt här inte händer på riktigt, men är det något jag lärt mig så är det att verkligheten alltid överträffar dikten.

Det har pratats mycket om gromning i media på sista tiden. Hur viktigt och samtidigt hur svårt det är att skydda unga från onda människor på nätet. De flesta av oss blir upprörda och arga när vi läser om olika sorters övergrepp. Avgrundens änglar bestämmer sig för att inte bara bli arga. De vill slå tillbaka. Hårt.

"'Vi brukade sitta hemma hos mig och prata långt in på nätterna', fortsatte Molly. 'Vi diskuterade hur vi skulle kunna hjälpa tjejer och killar som råkat illa ut /.../ och som inte heller fått någon hjälp eller något stöd från samhället'. 'Vi fattade en sak', sa Samira. 'Det räcker inte med att bara snacka. Vi måste göra något också.' "

Att skipa rättvisa och samtidigt stå på det godas sida. Att inte agera utifrån hämnd. Svårt. När går man över gränsen? Och hur går man vidare när det visar sig att Ondskan sitter säkert på en av samhällets maktpositioner ?

Jag sträckläste. Det kommer du också att göra.

// L

den blodiga handen

Dagens boktips blir en bok som går rätt snabbt att läsa. Förlaget Argasso är grymma på lättlästa historier som för den skull inte blir vare sig tunna eller tråkiga. Nu längtar jag efter att boken You killed me ska översättas så att jag kan använda den på bokprat framöver.

Men nu över till Den blodiga handen. Meg går ofta vägen förbi Kidds verkstad, så det är inget ovanligt med just den här dagen. Hon ska bara gå och köpa mjölk och hon har sin lillasyster Jenny med sig. Det enda är att det är rätt obehagligt att gå förbi eftersom mr Kidd har två läbbiga hundar, speciellt Jet. Tack och lov kan han inte göra så mycket mer än att kasta sig mot stängslet när de går förbi, men det är läskigt nog.

På vägen hem säger Jenny: titta Meg, grinden är öppen... I nästa sekund kommer Jet störtande och utan att tänka sig för kastar sig Meg över honom för att han ska låta bli Jenny. Det sista hon minns är att Jet hugger tag med våldsam kraft i hennes hand. När Meg vaknar upp befinner hon sig på sjukhuset och hon förväntar sig att handen ska vara bortom räddning - men den ser alldeles ny ut. Hon har fått en annan tjejs hand transplanterad och den verkar funka hur bra som helst. Lite för bra. Handen börjar uppförs sig märkligt, det är som om den har ett eget liv. Och som att den vill säga henne något... Vem var den där andra flickan egentligen?

Ryyyys!

// L