Hjälp vad konstigt det känns. Och spännande. Hazel och Gus, på riktigt liksom. Japp, The fault in our stars / Förr eller senare exploderar jag snart på en bio nära dig! Eller snart och snart. Det dröjer nog ett tag till... Vi får hålla till godo med klipp från inspelningen så länge.
Alltså inte ni och jag. Men så heter Lisa Bjärbos OCH Johanna Lindbäcks nya bok. Författarsamarbete, inte helt ovanligt nu för tiden. Även om de har egna stilar och sätt att uttrycka sig så blev det inga skarpa övergångar mellan textavsnitten, faktiskt tänkte jag inte på det överhuvudtaget.
Känslan som överväger efter läsningen: brabrabra! Sympatiserar med både Hanna och Jens och förstår verkligen och känner med båda. Att träffas ute på krogen, följa med någon hem och känna en massa galet pirr är ju en sak. Det kan vara tillräckligt den där enda gången, trots att det var hur bra som helst. Och kanske hade det blivit så för Hanna och Jens också, hon lämnade ju liksom inget nummer eller så. Men så första dagen i skolan efter jullovet, sista terminen i gymnasiet, så dyker Jens upp i Hannas klassrum. Som personlig assistent till en av Hannas klasskompisar blir han ett stående inslag resten av terminen. Men alltså, hur gör man nu? De har ju haft en natt tillsammans och nu vet de inte ens hur man pratar med varandra. Skumt?
Det hela kompliceras ytterligare av att Jens har barn. Och är nybliven singel.
Bitvis är det briljant. Alla som varit i av-/påförhållanden kommer att känna igen sig. Hell, alla som någonsin dejtat kommer att hitta bitar att stryka under i boken, "japp, precis så här är det". Min enda invändning är att det ibland blir lite för hejsansvejsan rent språkmässigt. Lite för mycket oneliners och engelska uttryck för att det ska bli ett riktigt flow i texten. Lite för mycket extra allt ibland. Det störde mig en del, men trots det sträckläste jag och tyckte mycket om.
Jag har en känsla av att ni också kommer att gilla Hanna och Jens. Ge dem en chans i all fall hörni!
Det börjar så oskyldigt. Blenda, ny i klassen, tvingas ihop med två andra tjejer i ett grupparbete om Hitlers väg till makten. Blenda fascineras av hur lätt det gick för Hitler att ta makten över ett helt land, trots att han bara var en liten fjant.
Men vi backar bandet lite. Klassen, och egentligen hela skolan, styrs av Hedvig, klasskamrat till Blenda. Första dagen gör Blenda ett försök att närma sig Hedvig. Vän med Hedvig = någon som räknas. Blenda blir totalnonschad. Hedvig visar med all önskvärd tydlighet att Blenda inte har vad som krävs. Med en massa uppdämd ilska efter Hedvigs bitchiga beteende övertalar hon LSD och Penny, de två andra i gruppen, att de tre tillsammans ska försöka ta makten över klassen. Störta Hedvig. Skolan skulle bli en mycket bättre plats om det var schysta personer som bestämde.
”Såklart var Hitler ett svin”, säger Blenda med en blick på LSD:s bleka ansikte. ”Men vi ska inte ta hans idéer. Det här handlar inte om vad han sa, utan om hur han sa det. Och om en sådan tönt lyckades skapa ett helt nytt rike borde vi åtminstone lyckas ta över klassen.”
Makt berusar. Ju mer man får desto mer vill man ha. Det är lätt att man förr eller senare tappar kontrollen. Även om man har de bästa intentioner.
Magnus Nordin alltså. SOM jag har längtat. För nu är han tusan bättre än han någonsin varit. Avgrundens änglar. Vansinnigt spännande och oerhört engagerande läsning. Man skulle önska att allt är en produkt av författarens har livliga (hemska) fantasi och att sånt här inte händer på riktigt, men är det något jag lärt mig så är det att verkligheten alltid överträffar dikten.
Det har pratats mycket om gromning i media på sista tiden. Hur viktigt och samtidigt hur svårt det är att skydda unga från onda människor på nätet. De flesta av oss blir upprörda och arga när vi läser om olika sorters övergrepp. Avgrundens änglar bestämmer sig för att inte bara bli arga. De vill slå tillbaka. Hårt.
"'Vi brukade sitta hemma hos mig och prata långt in på nätterna', fortsatte Molly. 'Vi diskuterade hur vi skulle kunna hjälpa tjejer och killar som råkat illa ut /.../ och som inte heller fått någon hjälp eller något stöd från samhället'. 'Vi fattade en sak', sa Samira. 'Det räcker inte med att bara snacka. Vi måste göra något också.' "
Att skipa rättvisa och samtidigt stå på det godas sida. Att inte agera utifrån hämnd. Svårt. När går man över gränsen? Och hur går man vidare när det visar sig att Ondskan sitter säkert på en av samhällets maktpositioner ?
Dagens boktips blir en bok som går rätt snabbt att läsa. Förlaget Argasso är grymma på lättlästa historier som för den skull inte blir vare sig tunna eller tråkiga. Nu längtar jag efter att boken You killed me ska översättas så att jag kan använda den på bokprat framöver.
Men nu över till Den blodiga handen. Meg går ofta vägen förbi Kidds verkstad, så det är inget ovanligt med just den här dagen. Hon ska bara gå och köpa mjölk och hon har sin lillasyster Jenny med sig. Det enda är att det är rätt obehagligt att gå förbi eftersom mr Kidd har två läbbiga hundar, speciellt Jet. Tack och lov kan han inte göra så mycket mer än att kasta sig mot stängslet när de går förbi, men det är läskigt nog.
På vägen hem säger Jenny: titta Meg, grinden är öppen... I nästa sekund kommer Jet störtande och utan att tänka sig för kastar sig Meg över honom för att han ska låta bli Jenny. Det sista hon minns är att Jet hugger tag med våldsam kraft i hennes hand. När Meg vaknar upp befinner hon sig på sjukhuset och hon förväntar sig att handen ska vara bortom räddning - men den ser alldeles ny ut. Hon har fått en annan tjejs hand transplanterad och den verkar funka hur bra som helst. Lite för bra. Handen börjar uppförs sig märkligt, det är som om den har ett eget liv. Och som att den vill säga henne något... Vem var den där andra flickan egentligen?
Tillbaka på jobbet, tillbaka på bloggen. Och det är dags för skrivartävlingen dig it! igen, kul! Nytt för i år är åldergränsen: 15 till och med 18 år. Årets tema ärFörbjudet?
Annars då? Jo, har inte hunnit läsa en bråkdel av allt jag tänkt, men ä n t l i g e n blev det av att jag läste Cirkeln. Så bra. Följaktligen är jag nu halvvägs inne i Eld. Och hur fantastiskt är inte det här? Alltså, läs, please!
Ibland undrar jag om det är så att de världar som John Green skapat i sig är mycket mer intressanta och mer händelserika än den värld jag lever i, eller är det möjligen så att han formulerar sig så galet bra att han skapar magi av något som egentligen händer varje dag?
Det jag älskar med John Green är att hans karaktärer inte känns endimensionella. De tillåts ha fantastiska sidor, visst, men även fel och brister som alla andra. Det skulle kunna ligga nära till hands att avfärda hans fantastiska-unga-kvinnor-porträtt som piedestaldravel (alltså - ung kille superkär i speciell tjej, så speciell och magisk och fantastisk att hon nästan inte känns verklig. För när hon blir verklig är hon inte lika intressant längre), men jag tycker att han klarar sig undan detta gång på gång. I Var är Alaska?, i The fault in our stars och, visar det sig, även i Paper towns. Fast jag måste erkänna att jag var orolig ganska länge. Ett gemensamt drag i JG's böcker är Tjejen med stort T. I Paper towns heter hon Margo Roth Spiegelman.
Quentin Jacobsen har älskat Margo - the one and only - hela sitt liv typ. På avstånd mest, trots att de bor grannar. En natt står hon utanför hans fönster och vill att han ska följa med henne på en spektakulär hämndodyssé. Q följer, mot sitt bättre vetande, med. Vilken natt! Han längtar efter att få träffa Margo i skolan morgonen efter, men hon kommer aldrig. Hon är försvunnen. Q upptäcker en rad ledtrådar som Margo lämnat efter sig och blir som besatt av att hitta henne, no matter what. Men vem är det egentligen han letar efter? Vem är den riktiga Margo?
Loppis på gång, närmare bestämt den 1 juni kl- 10-15 i Aktivitetshuset på Magasingatan. Och varför är bloggen rosa idag? Vi firar Hanami! De japanska körsbärsträden på Råbergaplatsen blommar som bara den och vi som jobbar på biblioteket är alla klädda i rosa idag. Dessutom bjuder vi på lite rosa överraskningar, godis till exempel.
(och så finns det dom som aldrig säger att det händer något i Kumla...)
Alla har vi väl någon
gång tagit till en vit lögn för att få något att låta lite bättre eller kanske
värre än det egentligen är. I Elsas fall handlar det om att undkomma sin
styvpappas vrede när hon kommer för sent hem. Hon råkade bara bli kvar lite för
länge i skejtparken, där hon svartsjukt betraktat den begåvade Amy charma
brallorna (nåja, nästan) av hennes stora
kärlek Pete.
Styvpappan Steve är verkligen vansinnigt arg, så arg att Elsa helt
enkelt inte vågar tala sanning. Hon berättar om mannen hon träffat på vägen hem
(sant) som försökt lura in henne i sin vita skåpbil (falskt). Steve tappar
hakan. Blir nästan snäll. Men sen dyker det upp poliser hemma hos Elsa. De
berättar att Amy försvunnit och att hon varit en av de sista som sett henne. Nu
är de väldigt intresserade av det hon just berättat för Steve – kanske kan
hennes vittnesmål bidra till att de hittar mannen och därmed lyckas rädda Amy?
Elsa tvingas leva kvar i sin lögn samtidigt som hon förstår att hon därigenom
skyddar den som verkligen är skyldig…
Fullföljde min utmaning alltså. Fast det tog liiite längre tid än beräknat. Ok, så vad tycker jag då? Jo, den var bra. Väldigt spännande mellan varven. Kittlande kärlekshistoria. Intressant grundstory - att människor delas in i falanger efter personlighetstyper. Men. För visst hör ni ett "men"? Den var lite ojämn. Jag vet att det är orättvist att jämföra den med Hungerspelen, men det gör jag i alla fall. Det känns bra att det finns något liknande att erbjuda alla Katniss-och-Peeta/Gale-lovers, men till samma höjder når den inte. Eller jo, när det gäller kärlekshistorien så tycker jag nog att den till och med är bättre än HS.
Vad tycker ni andra som läst båda? Plus? Minus?
Nu blir den tydligen film också. Otippat. Bilderna ovan visar vilka som kammat hem huvudrollerna som Triss och Four. Helt ok va?
Jag måste säga att Keith Gray är en mästare på spänning i det lilla formatet. I det här fallet är det en lättläst bok på engelska som fick mig så till den grad intresserad och nyfiken att jag satt och sträckläste den när jag borde ha gjort annat; You killed me!
Toby vaknar av att det står en död man vid hans säng, läskigt nog kan man tycka. Men den döde mannen säger dessutom att det är Toby som har dödat honom. WHAT???!!! Toby protesterar, men mannen är säker på sin sak. Nu ska han ta med Toby tillbaka till gårdagen så att han får se med egna ögon att hans handlande faktiskt lett till att mannen dog. Själva storyidén är ju briljant, men jag var lite rädd att författaren inte riktigt skulle lyckas få till slutet. Jag oroade mig i onödan. Spänning från första till sista sidan, perfekt "jag-måste-läsa-en-bok-på-engelskan"-bok. Promise!
Lördagen den 20 april är det klädbytardag på biblioteket. Kul va? Ta chansen att byta bort det du tröttnat på mot något nytt och mer spännande. Mellan kl. 10-11 kan du lämna in lämna in max 5 rena och plagg i bra skick, accessoarer som väskor, schalar eller kanske skor funkar också. För varje plagg du lämnar får du ett kvitto oh kan för detta plocka ut ett plagg. Plagg som inte väljs av någon skänks till en lokal second hand, du får alltså inte tillbaka kläderna.
Passa på att delta i tävlingen "Klädfyndet". Lägg upp din bästa bild på Instagram och märk den #klädbytardagen2013 så har du chans att vinna ett presentkort hos Nudie, eller boken Grön Design. Tävlingen pågår endast mellan 19-28 april.
Ok. Jag tänker så här. Om jag skriver det i bloggen så blir det mer allvar. Ett löfte är ju ett löfte, alltid, men lovar jag något inför mina bloggläsare så känner jag ju pressen på ett annat sätt. Pressen att leverera. Att inte smita undan. Låter det dramatiskt? Det är det, åtminstone för mig. Jag har nämligen beslutat att efter mycket velande fram och tillbaka läsa en fantasybok. Från pärm till pärm. Ja ni hörde rätt :)
Jag är, som några av er vet, tämligen usel på fantasygenren överlag. Det är typ Bilbo och någon mer som slunkit igenom under alla mina år som läsare. Så fort jag ser en bok med drakar eller något som ser det minsta magiskt ut på omslaget hamnar den oåterkalleligen i nej-högen. Det är ju orättvist! Så nu har jag bestämt mig för den här:
Vad tror ni?
Jag tänker att jag får någon vecka på mig i alla fall?
Drömmer du om att bli författare? I sommar arrangerar Föreningen Norden en gratis författarskola för nordiska 15-18-åringar på Biskops-Arnö vid Mälaren. Visst låter det nästan för bra för att vara sant? 27 juli - 3 augusti kommer de unga författarna att undervisas och handledas av en svensk, en norsk, en dansk, en finsk och en isländsk författare (och Bellman?).
Det du behöver göra nu är att skriva en text på temat "Jag - en författare" och skicka in den till birgitta@norden.se senast den 30 april. Här hittar ni all info ni behöver. Och berätta gärna för alla era skrivintresserade kompisar.
Idag har vi finbesök på biblioteket; Albin Hermansson praoar och han gör det med bravur! Till exempel fixar han ett blogginlägg bara så där :)
”När jag vaknar är det kallt på sängens andra sida. Mina
fingrar trevar efter Prims värme men hittar bara madrassens sträva
kanvasöverdrag . Hon har nog haft mardrömmar och lagt sig hos mor. Så är det
förstås. Det är ju slåtterdag i dag. Jag lyfter huvudet och lutar hakan mot
handen. Rummet är så passljust att jag ser dem” Jag har nyss läst Hunger games (Hunger spels) trilogin av
Suzanne Collins. Den är så bra!
Den handlar om en tjej som heter Katniss. Som bor i distrikt
tolv med sin syster Primrose även kallad Prim och sin mamma vars namn jag inte
kommer ihåg. Dem har en årlig ceremoni i alla distrikten. Den innebär att man
väljer ut en pojke och en flicka som ska tävla i en arena på liv och död.
Endast en av alla från distrikten överlever och får komma hem till sin familj
igen. Jag hoppar direkt fram till slåtter dagen annars så kommer det ta hela veckan
om jag ska skriva om allt som händer. Då stod dom där indelade efter pojkar och
flickor och olika åldrar hoppar vi fram lite till till dragningen. ”flickorna
först” säger Effie Trinket och stoppar ner sin hand i glasbollen och tar upp en
lapp på lappen står det………Primrose Everdeen.
Nu skulle jag ju kunna citera hela boken, för gudars vad jag har skrattat!! Anders Westerberg har skrivit en svennehandbok till icke-svennar, men frågan är om det inte är just vi "typiska svenskar" som ska läsa boken...
När svennen väntar på bussen gör han det i tysthet.
Låt honom göra det.
Om du säger hej blir han besvärad.
Om du frågar vart han ska åka
ringer han till polisen.
Om du tycker tystnaden är jobbig:
Prata om vädret. Säg: Det är kallt idag.
Det stämmer ofta i Sverige.
Säg: Det ska bli soligt i helgen.
Eller: Det ska regna i helgen. Sucka högt.
Då går svennen igång!
Finns det en chans att klaga och gnälla
så tar svennen den.
Den finns en skön ironisk ton som genomsyrar hela boken och bilderna hjälper till att förhöja det komiska. Jag tror att det är nyttigt att se på sig själv med utifrånögon ibland. Man kan skratta åt mycket, förfasa sig åt en del, men sammantaget känns ändå svennarna rätt ok. Lagom liksom.
Ännu en gång
har Kumla Bibliotek och Linda en liten praktikant att ta hand om. Jag är en 17
årig tjej och går på Alléskolan i Hallsberg men bor i Kumla. Och denna gång är
det min tur att skriva ett inlägg i Lindas blogg, som även många andra har
gjort.
Dock kommer
detta inlägg att bli lite annorlunda. Jag har läst och studerat en del på
bloggen och kommit fram till att det saknas någon form av filmrecension!
Alla recensioner
är om bra böcker, inge fel med det men för vi som inte är några riktiga bokmalar
så kommer ett inlägg från mig till er som älskar film!
Jag kommer
närmare bestämt att skriva om en film som jag såg för inte allt länge sedan,
denna film tycker jag är helt amaziiing!
Filmen jag
talar om heter ”life of Pi” (”berättelsen om Pi”) och denna film har det
pratats massor kring. Jag vet inte om ni har hört det men jag har hört att den
ska göra en lika stor succé som filmen Avatar som jag också tycker är en sjukt
bra film!
”Life of Pi”,
är från början en bok som är skriven av Yann Martel. Boken publicerades 2001
och 2002 så vann den det engelska Bookerpriset.Efter detta har det varit många regissörer som har hoppat av och på idén
om att göra denna fantastiska berättelse till film.
Så höll det
på tills regissören Ang Lee tog på sig ansvaret att regisera boken och gjorde
en film av den. Vilket har blivit mycket lyckat och han har verkligen lyckats
att få känsla och charm i filmen.
Men nu till
filmen;
Filmen
handlar om en 16 årig pojke, Piscine ”Pi” Patel som
växer upp i Indien. Pi växer upp tillsammans med sin
bror, sin mamma och sin pappa. Deras familj äger en djurpark i Indien där Pi
får lära sig att man inte ska förmänskliga djur, ”djur har ingen själ som vi
har” säger Pis pappa.
När
Pi blir äldre så har familjen inte längre råd att ha kvar djuren på djuparken
så mamman och pappan har köpt biljetter till alla fyra på en båt som är på väg
till Kanada där familjen hoppas på att kunna sälja djuren och börja ett nytt
liv.
Men
en dag då de är på båten så är det ett fruktansvärt oväder ute till havs, båten
tar in vatten och sjunker. Alla drunknar utom Pi, en skadad zebra, en hyena, en
orangutang och en bulgarisk tiger på 225 kg som på sin tidigare väg har fått
namnet Richard Parker.
Här börjar
resan för Pi, allt handlar om att äta eller bli äten och Pi får uppleva de mest
overkliga händelser som han bara kunde drömma om.
Detta är
verkligen en bra film som värkligen är värd att se! Så har ni tid att umgås med
familj eller vänner en fredagskväll och inget att göra, tipsar jag starkt att
kolla på denna film, filmen är från 11 år och går fortfarande på bio.
Brukar du läsa ditt horoskop? Eller kanske lapparna som ligger i kinesiska lyckokakor? Alla är vi nog rätt lockade av att få veta mer om oss själva och om vår framtid. Nu finns möjligheten att dels få ett personligt brev som belyser just dig och dina speciella egenskaper, men som dessutom ger personligt utformade boktips. Hur det är möjligt? Jo, det finns ett helt gäng bokhäxor som bara väntar på att få ge sig i kast med just dig!
Allt du behöver göra är att fylla i ett formulär där du - långt eller kort - beskriver dig själv i tjugo påståenden. Inga namn, detta är en anonym tjänst. Efter ca en vecka får du ett svar av just din bokhäxa.
Visst låter det för bra för att vara sant? Fyll i ett formulär redan idag, eller kolla lite närmare vad jag pratar om här!
.jpg)