jellicoe jellicoe jellicoe

Igår kväll tog den slut. Jellicoe Road av Melina Marchetta, en läsupplevelse utöver det vanliga. Att försöka sätta ord på och beskriva den här typen av bok är mycket mycket svårt. Jag hänvisar hellre till de fantastiska blogginlägg som boken redan gett upphov till, inte minst här och här. Man kan kan alltså lugnt konstatera att jag förväntade mig stordåd av författaren. Först - besvikelse. Faktiskt. Det tog nästan halva boken innan jag överlämnade mig själv helt och hållet i dess händer. Nu känns det så tomt. Jag vill ju bli lika drabbad igen liksom.

Jag kan inte låta bli att jämföra med en annan fantastisk bok som jag läste för många år sedan; I museets dolda vrår av Kate Atkinson. I båda finns det hemligheter som nästan bubblar upp till ytan, men inte riktigt. En röd tråd av ouppklarade konflikter som man som läsare till en början bara anar sig till, för att ju längre man läser bli mer och mer indragen och engagerad i. I båda finns också en allvarsam och sorgsen ton som emellanåt gör att det knyter sig i bröstet, men också en slags torr, bitter humor - man måste ju trots allt skratta åt elände ibland.

Återstår inget annat att göra än att skicka vidare lästipset till alla er ute i sommaren. Och med det här inlägget tar jag semester, återkommer i augusti och lovar att bli en flitigare bloggare då :)

P.s. Boken blir tydligen film också...

// L